Flora - en kinesisk sidendamast. 
Av Martin Ciszuk.
När Durán Textiles sökte efter tyger att reproducera till vår första sidenkollektion fick jag upp ögonen för en blå herrväst i sidendamast från 1770-talet från Herrborums slott i Södemanland. Samma sidendamast, fast grön, var använd i en kofta i Länsmuseet på Gotlands samlingar i Fornsalen, Visby. Dessutom upptäckte jag tyget som gröna sängomhängen i Karl XIV Johans sängkammare, ursprungligen uppsatta på Stockholms slott men nu på Rosendals slott, Stockholm. Till min stora förvåning visade mig en dag en kollega en klänning i samma sidendamast i vinrött. Hon hade köpt den på Myrornas för 80 kr och tänkte klippa sönder den till underlag för broderiprover… Skarvar, veck och stygnmärken visade att klänningen uppenbarligen var sydd på 1960-talet av ett 1700-tals tyg! Från detta stora plagg gick det bra att kalkera hela mönsterrapporten på plastfilm. Detta blev senare underlag för mönsterteckningen. Med så många exempel från svenska sammanhang låg det nära att tro att tyget också var tillverkat i Sverige på 1700-talet.
Textiltekniskt kan tyget beskrivas som en sidendamast med botten i varpeffekt och mönster i inslagseffekt av 8-skaft satin. Det är ca 140 varptrådar och 40 inslag på en centimeter. Vådbredden är ca 73 cm inklusive stadkanterna som har en karaktäristisk randning. Mösterrapporten upprepas 3 gånger på bredden av tyget och är ca 62 cm hög. Det kan beräknas att vävstolen haft 8 höjande och 8 sänkande skaft, 8 trampor och omkring 600 dragsnören där mönstret markerats med ca 1000 lockar. En dragsven – ett vävbiträde som arbetade vid sidan eller ovanpå vävstolen - drog i snörena som styrde mönstret samtidigt som vävaren vävde.
Andra sidendamaster från 1700-talet är ofta i 5-skaft satin, är bara ca 50 cm breda och har vanligen en spegelvänd mönterrapport. Så dessa tyger var lite udda. Förklaringen kom när jag besökte textilmagasinet i Metropolitan Museum i New York. Av en slump öppnade konservatorn just en låda med ett tygfragment av samma damast. Jag berättade om alla mina svenska exempel och intendenten förklarade att detta tyg var kinesiskt. Då föll allt på plats. Vår rekonstruerade sidendamast var ursprungligen importerad av det Svenska Ostindiska Kompaniet. Tittar man närmare på mönstret kan man se att det innehåller en blandning av kinesiska och europeiska mönsterformer. Tyget är uppenbarligen producerat i Kina för en Europeisk marknad.
I Svenska Ostindiska Kompaniets arkiv kan man hitta uppgifter om de varor som importerades till Göteborg från Kanton, nuvarande Guangzhou, i Kina. 1777 lossade skeppet Adolf Fredrik 50 rullar ”Meuble Damast”, och Skeppet Gustav III medförde 1780 150 rullar damast i två mönster med olika färger. 1804 annonserades till försäljning i Göteborg 20 stycken blå och 10 stycken gröna ”Meuble-Damaster varje stycke cirka 27 ¾ aln långa och 5 kvartsaln breda”. Den svenska alnen var 0,593802 m vilket gör styckena ca 16,5 m långa och 74 cm breda. Den angivna bredden stämmer överens med de bevarade tygerna och det är sannolikt att de bevarade sidendamasterna är exempel på just dessa tyger. Det Svenska Ostindiska Kompaniet var verksamt 1731-1813. Tyget har uppenbarligen producerats och exporterats en längre tid under andra delen av 1700-talet. Trots benämningen möbeldamast användes synbarligen samma sidendamast både till inredning och kläder.
Men samma mönster finns också i samlingar i USA. En panel i ljusbrunt finns i Colonial Williamsburgs samlingar och en brun klänning sydd på1780-talet finns på Daugthers of the American Revoloution Museum i New York. Det engelska ostindiska kompaniet fick nämligen inte sälja sidentyger i England med hänsyn till den egna sidenidustrin, istället skeppades sidenet vidare till kolonierna. Den gröna sidendamasten i en manströja i Norsk Folkemuseum, Oslo kan också kommit via England som hade nära handelkontakter med Norge under 1700-talet.
Durán Textiles reproducerade damast fick namnet Flora och vävdes upp i grönt och blått som koftan och västen men även i klarrött, gult och svart med tanke på svenska folkdräkter. Den röda damasten används i livstycken i Mora, Dalarna och den gula i Västra Vingåker, Södermanland. Sidendamasten är naturligtvis utmärkt till möbelklädsel både till stilmöbler och i kombination med modernare design.
Källor:
Ostindiska kompaniets arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek: http://www.ub.gu.se/samlingar/handskrift/ostindie/index.xml
Leanna Lee-Whithman, The Silk Trade - Cinese Silks and the Brittish East India Company. Winterthur Portfolio, vol 17, no 1 Spring 1982.
Linda Baumgarten, What clothes reveal Yale University press 2002.
Robe française sydd sidendamasten Flora.
Foto: Laila Durán. |
Rokokostol klädd med reproducerade sidenet Flora.
Herrväst 1770-tal, Herrborums slott, Östergötland.
Jacka 1780-1800 Museum of Norwegian Cultural History, Oslo.
Klänning 1960-tal, sydd av 1700-tals tyg, privat ägo.
Livstycke, Mockfjärd, Hälsingland sytt i mitten av 1800-talet av återanvänt siden, nu i Skansens Klädkammare, Stockholm.
Väst sydd av Durán Textiles damast Flora. |
