En rekonstruerad herrdräkt
från
slutet av 1780-talet 
Av Martin Ciszuk
I Durán Textiles kollektion av siden och bomullstyger finns mönster från senbarock till rokoko till nyklassicism som speglar utvecklingen av modet under hela 1700-talet. Några av de senare sidentygerna har använt i en rekonstruerad herrdräkt från 1780-talet. Dräkten är inte en kopia av något existerande plagg, istället användes en modeplansch och ett porträtt som utgångspunkt. Tillskärningen konstruerades utifrån ett uppmätt plagg från 1780-tal som justerades så att detaljer som krage, slag och ärmuppslag överensstämde med modeplanschen. Alla textilhistoriska kunskaperna om tillskärning sömnad och stil utnyttjades, men för att dräkten skall få sitt uttryck och passa i sitt sammanhang behövs också ett visst mått fantasi och konstnärlighet.
Modeplanschen finns i Galerie des Modes 1787 texten lyder: Börsmäklade vid Palais Royal iklädd en förmiddagsdräkt med en hatt à la jockey. Porträttet förställer Robespierre omkring 1792.
Rocken är en justaucorps med de typiska detaljer som rockarna fick under slutet av 1700-talet: ryggstyckena är mycket smala och sprunden som tidigare var i sidan är nu mycket nära bak-sprundet. Skörtet har mycket liten vidd och vecken vid sprunden är smala och hopfästa med dekorativa knappar. Framstycket är kraftigt svängt bakåt och endast knäppt med en knapp över bröstet. Knapparna är stora och platta, ficklocken raka. Rocken har stora slag och hög krage. Ärmuppslagen är små och smala jämfört med äldre modeller. Tyget är satinranden Viola Stripe gold/green. Randiga tyger blev mycket populära under 1780–90-talen både för herr- och damkläder. Bland tygprover från Marie Antoinettes garderob finns flera mycket snarlika tyger. Rocken är dubblerad med linne för att ge den tillräcklig form och fodrad med ett lindblomsgrönt taftsiden som syns på slagen och ärmuppslagen. Kragen är i mörkbrun sammet.
Västen, gilet på franska, är rak och räcker en liten bit nedanför midjan den är dubbelknäppt med små klädda knappar. Kragen är hög och slagen så stora att de kan vikas utanpå rockens slag. Eftersom slagen är i samma tyg som västen är framstyckena infodrade med sidentyget. Tidigare gick ofta fodret ända fram till kanten på både västar och rockar, men från och med slutet av 1700-talet och framåt blir belägg och infodringar vanliga så som moderna kavajer fortfarande ser ut. Framstyckena är fodrade med taftsiden. Ryggen är av handvävt linne -den behövde aldrig synas. Tyget är sidenliserén Pensé orange, som dateras till mitten av 1700-talet, men liknande småmönstrade tyger fortsatte att användes i just västar ända fram till början av 1800talet.
Knäbyxorna, culottes à la bavaroise, har lucka fram. Det franska namnet syftar på Bayern där fortfarande Lederhosen ofta har lucka fram. Skärningen med lucka fram blir vanlig först kring 1770. Den beskrivs då som lämplig för just byxor av läder, men användes senare till byxor i alla material, både korta och långa. Byxorna görs höga i midjan och är länge och mer åtsittande än äldre modeller. I inventarielistor och texter nämns ståbyxor och sittbyxor – olika modeller av byxor användes alltså beroende på tillfällets formalitet. Under sista delen av 1700-talet skars ibland byxorna på snedden av tygets riktning för att få ökad elasticitet och göra dem åtsittande. Trikå av silke och bomull blev också populära material för trånga byxor. Till byxorna i den rekonstreurade dräkten har använts sidenet Celadon brown. Från en stolpficka i byxlinningen hänger en klockkedja, på franska châtelin, ner över luckan. Ofta gjordes dessa i par för symmetrins skull fast bara den ena användes. Vid klockkedjan fästes ibland berlocker, klocknyckel mm. som dekoration. Knäspännena kan knäppas loss från byxorna och matchar skospännena.
Hatten är av brun filt med ett hattband i samma färg och ett stort fyrkantigt spänne, likande hattar finns bland kläder som ägts av Gustav III.
Peruken är inte pudrad och har inte längre den bakåtvikta tupén. Istället är den krusad till stor volym, med långa upprullade lockar vid öronen och en liten fläta i nacken.
Skjortan är av linnebatist, spetsar användes mindre av män, istället bar man gärna utstuderade kravatter.
Dräkten representerar den franska varianten av det engelska modet, som blev populärt under sista delen av 1700-talet. Det associerades med naturlighet, informalitet och sport som ridning. Rockens smala bakåtsvängda skört var inspirerade av riddräkten. Hatten har namn från jockey efter ridkusken. Käpp bars oftare än värja och stövlar kunde användas åtminstone på förmiddan. Sydd i exklusiva sidentyger har riddräkten förvandlats till en finkostym, som visar det sena 1700-talets eleganta och avslappnade herrmode.
Källor
Kläder för tid och evighet, Lena Rangström
20000 years of fashion, François Boucher
Gazette des atours de Marie-Antoinette, Réunion des musées nationaux – Archives nationales
Eighteenth-Century French Fashions in Full Colour, ed. Stella Blum
The Cut of Men’s Clothes 1600-1900, Norah Waugh
|
Modeplansch från
“Galerie des Modes 1787”.
En rekonstruerad herrdräkt från
slutet av 1700-talet.
Modist: Annette Sandberg. Perukmakare: Julia Mengarelli.
Galleriet i Skokloster Slott.
Målning av Robespierre från 1792, konstnär okänd.
Krage och slag.
Raka fickor och stora knappar är typiska för det sena 1700-talet.
Kort, rakt skuren väst med
matchande klockkjedjor.
|
