En liten lektion i 1700-talets hemliga språk
Av Laila Durán.

Solfjädern var en nödvändig accessoar för en dam på 1700-talet. Det var inte bara för att svalka sig som den användes, den gav också fantastiska möjligheter till att kommunicera diskret med omgivningen. I dansskolor och genom etikettböcker fick unga flickor lära sig att hantera sin solfjäder. Sättet att hålla eller röra solfjädern gav spänning vid det tysta kurtiserandet i societeten.
I en av de mest berömda svenska 1700-talsmålningarna, Alexander Roslins målning ”Damen med slöjan”, är det inte mycket tvivel om att damen flirtar. Att hon med sin solfjäder säger ”kom och möt mig om tre dagar” har däremot numera glömts bort.

Här är några användbara tecken som kan förhöja nästa festliga tillfälle:

Solfjädrar är vackra, men har också haft politiska roller i stormiga tider. När den danske kungen Fredrik IV (1699-1730) valde Anna Sofie Reventlow till sin drottning, var detta ett impopulärt val bland det danska folket. Då hennes porträtt målades till hennes blivande make, visade hon med sin solfjäder ”vår kärlek är evig, jag vill alltid vara hos dej” för att försäkra honom sin kärlek.

Det faktum att solfjädrar var synonymt med kvinnor fick dramatiska konsekvenser i Spanien under inkvisitionen. Den dogmatiska regimen hade sådan respekt för denna kvinnliga accessoar att ingen tilläts konfiskera den. Den kunde således användas för att sprida revolutionära budskap. Den berömda konstnären Goya, som flera gånger förhördes av inkvisitionen, målade solfjädrar till högättade damer som i tysthet hjälpte till att underminera regimens makt.

1685 återkallades ediktet i Nantes i Frankrike. Detta orsakade en storskalig utvandring av hantverkare till de angränsande protestantiska länderna, t ex England. Spridningen av hantverkskunskaper avspeglas i den förbättrade kvalitén av solfjädrar i icke franska länder från detta datum. På 1700-talet nådde solfjädrarna sin konstnärliga höjdpunkt och tillverkades i hela Europa av specialiserade hantverkare. Skickliga konstnärer dekorerade solfjädrarna och siden- och spetssolfjädrar blev moderna. Många av århundradets vackraste kvinnor lät sig avmålas med sina solfjädrar, visande sina makt, status och rikedom.

Den svenske skalden Olof von Dalin (1708-1763) låter solfjädern tala:

”Båd guld och färger är min dräkt,
Jag namnet utav solen lånar,
Och vädret bliver utav mig väckt,
Jag synes helst i sommarmånar.
Jag sätter contenance uti det vackra kön,
Men får ej därför bättre lön;
båd’ jag och mina likar bli bedragna.
Än bliver jag fläckt, än bliver jag hoptryckt,
Gemenlig är min ändalykt,
Att mina ben bli sönderslagna.”

Källor:
Nordiska Museets bibliotek – vett och etikettsböcker 17- och 1800-tal
E Herrador Quero, The Secret Language of the Fan
Kirsten Lindberg, Fra maskulint magtsymbol til feminint flirtemiddel
www.wickipedia.com

”Damen med slöjan” målad av Alexander Roslin 1768.

Fransk solfjäder i elfenben och papper, ca 1760.

”Madame de Pompadour” målad av Francois Boucher 1759.

Solfjäder i målat siden och förgyllt pärlemor, ca 1770.

Hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta målad av Alexander Roslin 1774.

Tillbaka till Nyhetsbrevets första sida
» Klicka här