Hättor och mössor att sy själv. 
Text och foto: Laila Durán.

För inte så länge sedan var det otänkbart att en kvinna gick ut utan att ha hatt eller sjal på huvudet. För bara några generationer sedan kunde man skilja gifta kvinnor från ogifta bara genom att se vilken huvudbonad de bar. Material och form markerade vilket samhällstånd man tillhörde och ibland också vilken del av landet man kom ifrån. Idag finns huvudbonaderna kvar i folkdräkterna, där vi kan se form och siluett så långt tillbaka som från medeltiden.

På 1700-talet gick man sällan barhuvad. Även till komplicerade frisyrer och peruker användes hättor både till vardag och fest. På de gamla målningarna ser vi hur kvinnor bar olika små hättor och mössor både inne och ute. Somliga hättor var av enklaste modell i fint linne eller bomull. Dessa kunde ibland bäras under hattar och sidenmössor. Andra gjordes i exklusiva sidentyger eller dekorerades med spetsar och sidenband. I flera överflödsförordningar från 1700-talet stagades särskilt att även kvinnor av lägre stånd hade rätt att bära sidenmössor. I detta nyhetsbrev skall ni få några mönster och tips om hur man enkelt syr en fin liten hätta eller mössa att lägga över frisyren.

Jean Etienne Liotard, Chokladflickan, 1745.
Den unga kammarjungfrun bär en sidenhätta dekorerad med spets.

Chokladflickans hätta i rosa siden med bomullsspetsar.

Michel Pfeiffer, i filmen farligt begär.
Damerna bär små spetsmössor över sina frisyrer.

En rund mössa av bomull bärs som vardagsplagg till kattunkofta.

Hätta sydd i ljusblått siden dekorerad med bomullsspets.

I nacken formas hättan med små veck.

En sidenmössa av borgerlig och folklig modell som täcker både hår och öron.

Mössans kulle är rynkad mot framstycket och veckad i nacken.

Under stråhatt bars ofta enkla hättor.

Linnehättan är har en mycket enkel och ålderdomlig form.

Tillbaka till Nyhetsbrevets första sida
» Klicka här