Förförelsens alkemi 
Parfym har varit ett vapen i förförelsens konst i århundraden. Många kulturers mytologier är fyllda med berättelser om parfymens förföriska makt och ett uttryck för den urgamla föreställningen att dofter har övernaturligt ursprung. Den välluktande kärleksgudinnan Afrodite älskade ljuva dofter och delade generöst ut dem för att underlätta förförelser i himlarna och på jorden. I det medeltida Europa däremot luktade det mest smuts och det ansågs vara rätt och riktigt, för väldoft kunde bara vara Djävulens bländverk. Trots att kyrkan rasade var det klostren som skulle gå i täten på vägen mot fördärvet. Där fanns expertisen på örter och deras beredning. Doftlaboratoriet som anlades 1508 i dominikanerklostret Santa Maria Novella i Florence blev världens första parfymhus och det existerar än idag.
Till en början producerades väldofterna i form av pulver och salvor, så när colognerna kom i bruk på 1600 talet var det en stor förändring. De marknadsfördes till en början som undermedel från klostren -aqua mirabilis- och togs både utvärtes och invärtes mot allehanda sjukdomar.
ROSENVATTEN
Rosenvatten var en tillgänglig vara för medelklassen och användes både till att parfymera rummen i hemmet och kläderna.
-Destillerat vatten: 1.900 viktdelar
-Koncentrerad sprit (90-91%): 9 viktdelar
-Rosenolja: 1 viktdel.
Rosenolja och alkohol blandas och tillsätts i vattnet.
I Versailles krävde Ludvig XIV (1638-1715) en ny parfymkomposition varje dag av sin parfymör. Den bars sedan av hela hovet, känt som - la cour parfumée. Kungen blev med tiden så utled och till och med sjuk av starka dofter att han kom att avsky allt vad dofter hette. Det enda han tålde var det lätta orangeblomsvattnet med några extra tillsatser. Hans efterträdares älskarinna Madame de Pompadour älskade det friska Portugalvattnet och på 1700 talet gjorde Marie Antionette Kölnervattnet populärt, därmed hade colognerna slagit igenom på alvar.
Det var en italiensk parfymör vid namn Giovanni Marina Farina (1685-1766) som lanserade den första Eau de Cologne i 1709. Originaldoften var en blandning av sprit och citron och användes endast som parfym.
Napoleon (1769-1821) sägs ha varit en stor konsument av Farina Eau de Cologne; det talas om 120 flaskor i månaden (!) medan hans hustru kejsarinnan Josephine - la folle du musc – var tokig i mysk. Hon använde kraftiga exotiska dofter som ”patchouli” och ”chypre” och hennes doftsmak blev populär i Frankrike efter revolutionen.
BASACKORD A LA JOSEPHINE.
15 ml parfymalkohol
8 droppar vanilj
5 droppar benzoin
6 droppar ambra
Mät upp alkoholen i en glasbägare, tillsätt de andra ingredienserna, rör noga mellan varje tillsats. Häll blandningen i en flaska och slut väl, den användas för sig eller som bas för en parfym.
Historierna om Josephines parfymer gjorde att orientaliska dofter blev omöjliga i England och Tyskland. De antifranska stämningarna gjorde doftämnen som mysk, ambra, sobet och läder omöjliga i Europa i början av 1800-talet. De var inte ”bara franska” – de hade dessutom ett animaliskt (djuriskt) ursprung. De ansågs därför vara sexuellt hetsande, skadliga för nervsystemet och kunde till och med ge upphov till ”feministiska idéer”.
Parfym är verkligen förförisk, så till den grad att de som har haft makten har känt sig manad att ingripa. 1770 stiftade det engelska parlamentet en lag som slog fast att; ”alla kvinnor, oavsett ålder, rang, yrke eller skolning, jungfrur, mör eller änkor, som från och med denna lags ikraftträdande tränger sig på, förför och lockar in i äktenskapet någon av Konungens undersåtar med hjälp av dofter, smink, kosmetiska vatten, konstgjorda tänder, löshår, spansk ull, järnkorsetter, krinoliner, högklackade skor, stoppade höfter, skall lida det straff som nu gäller för häxeri och liknande brott och äktenskapet förklaras ogiltigt efter fällande dom”.
Det var inte bara unken doft man ville eliminera med parfymer. Det var med ”maisma” eller ”malaria” - dålig luft -, som man under århundraden hade förklarat alla slags sjukdomar, inklusive pest och folk gjorde vad de kunde för att skydda sig mot dunsterna. Det var särskild nattluft som ansågs skadlig. Även vatten ansågs skadligt, det försvagade huden och öppnade porerna så att pestsmitta kunde tränga in.
Det var först vid 1700-talets mitt parfymerade bad åter igen blev populära både bland borgare och adel. Så som greker och romarna hade badat flera hundra år tidigare blev nu vattnet preparerad med mjölk eller mandelmassa, eller rentav champagne för dess vällustigt uppiggande effekter. För parfymering av erotiskt stimulerande bad rekommenderades; ett torrt på en bädd av blommor i ett uppvärmd kar eller ett med varmt vatten där man lade rikligt med violer och vildtimjan. För bad med lugnande effekt: cederträ, kamomill, salvia, mejram, ros och sandelträ.
BADSALT
Rör ihop 2 dl bittersalt med ½ dl vardera havssalt och bikarbonat. Tillsätt 3 ml eteriske oljor Rör väl och förvara i lufttät burk. Låt saltet ta upp doften i en vecka innan du använder det. Satsen räcker till 4-6 parfymerade bad.
Under 1800-talets senare hälft började parfymindustrin ställa om produktionen från dyrbar exklusivitet för ett fåtal till uppnåelig lyx för många. 1911 lanserade modeskaparen Paul Poiret en parfym och satte trenden för framtiden. Senare i mitten av 50-talet var de flesta stora modehus etablerade så som parfymmärken. Idag kan vi gå bland hyllorna i varuhusen och prova nya dofter som lanseras varje säsong. Det spenderas miljoner på marknadsföring av nya dofter och vi kan byta doft morgon och kväll, vinter och sommar.
Av Laila Durán
Källor:
Essence and Alchemy – a book on parfume. By Mandy Aftel.
www.wilkipedia.com
www.shenet.com
|
