Newsletter No. 3-07 (Mar. 2007)   Page 4 of 5 / Sidan 4 av 5. [back to page 1] Arcive/Arkiv: [1] [2] [3]

Editors/Redaktion

This newsletter is written in order to spread experiences within the topic of historic textiles and reconstructions. Our ambition is to amuse you and stimulate interest in the 18th Century. Durán Textiles, who is mainly working with museum collections and Royal Castles, was founded in 2002 by CEO and production manager Laila Durán, with co-worker artist Torkel Henriksson who is doing the artworks and preparing the designs for production. Our production is done mostly in India supervised by Duran Textiles inspectors. 
- The articles are mainly written by Laila Durán but we also have help from colleagues and specialists from several museums and universities.  In the future this newsletter will be distributed four times a year and is free of charge. We hope you will enjoy our stories and offers and help us to spread the letter to friends and colleagues. Contact: www.durantextiles.com

Detta nyhetsbrev skrivs för att sprida erfarenheter inom ämnet rekonstruktioner av historiska textiler och 1700-talet. Ambitionen är att roa och stimulera intresset. Durán Textiles har varit verksamt sedan 2002 och arbetar med projekt för Kungliga Slott och museisamlingar i hela Skandinavien. Laila Durán är VD och projektledare, Torkel Henriksson arbetar med originalen och alla förlagor för tryck och väv. På plats i Indien, där de flesta av tygerna produceras, finns Durán Textiles egna inspektörer.
- Artiklarna skrivs huvudsakligen av Laila Durán men vi får även hjälp av kollegor och specialister från olika muséer och universitet.  Nyhetsbrevet kommer i fortsättningen att komma ut fyra gånger per år och är helt kostnadsfritt. Vi hoppas ni ska uppskatta våra artiklar och erbjudanden och även sprida informationen vidare till Era vänner. Kontakt: www.durantextiles.com


 

 

Kammarduk och damast, något om linnevävning i Sverige på 1700-talet

Lin har odlats, beretts och vävts i Sverige sedan förhistorisk tid. Till största del vävdes grov och medelfin lärft (tuskaft) till husbehov. Hälsingland och Ångermanland med gynnsamma jordar och korta ljusa somrar gav en fin linfiber. Härifrån erlades tionde i linnelärft till Ärkebiskopen i Uppsala redan under 1100-talet.

Under början av 1700-talet började staten intressera sig för textilproduktionen i landet. Man gick aktivt in för att stödja och utveckla den inhemska produktionen genom ekonomiskt understöd, utbildning och lagstiftning. Den förhärskande ekonomiska teorin var merkantilism, vilket innebar att landet skulle producera så mycket som möjligt själv. Importen skulle minska och exporten öka, för att hålla behålla landets rikedomar innanför dess gränser. Tiden var optimistisk och en mängd storslagna projekt lanserades med statens stöd.
Idealet var att förädlingen av råmaterialet skulle ske inom landet. Linfrö och lintågor importerades främst från Ryssland när det inhemska linet inte räckte. Spånaden organiserades som förlagsarbete där materialet delades ut till spinnerskor som arbetade i sina hem. Man beslutade att linspinning endast skulle utföras professionellt i Västergötland och Hälsingland. Bomull kulle spinnas i Dalarna, och resten av landet skulle sysselsätta sig med att spinna ull. Reformer genomfördes så att hela landet använde samma alnmått. Nya redskap introducerades som skulle underlätta en rationell produktion. Härvlarna och garnuträkningssystemen måste anpassas till det nya alnmåttet, bråk- och skäktverk mekaniserades för att drivas av vattenkraft. Allmogen motsatte sig ofta reformerna, och myndigheterna klagade över problemen med att få fram tillräckligt med tråd av god kvalitet. En lösning var att inrätta spinnskolor i runt om i landet där bondkvinnor lärdes upp i de nya teknikerna som de sedan förväntades sprida i sina byar och bygder. En medalj instiftades av kungaparet Fredrik II och Lovisa Ulrika 1751 med devisen: Till heder för den quinna som fint och snällt kan spinna. (snällt betyder här snabbt jfr ty Schnell) En annan löning var att låta kvinnor på fängelser och uppfostringsanstalter arbeta med spånad. Arbetskraften var gratis, men kvinnorna motvilliga och till myndigheternas besvikelse kunde de endast framställa grövre garn. Spinnhusen, som kvinnofängelserna kom att kallas, gjorde också att lönspinning i städerna fick låg status och förknippades med straff och fallna kvinnor.

Den gamla vasaborgen i Vadstena ansågs vara en lämplig plats för tillverkningen av kammarduk. Tunnt lingarn håller bättre när det vävs i fuktiga stenvalv Kammarduk var ett fint tuskaftat linne motsvarande vad vi på modern svenska kallar batist. Ordet är en försvenskning av det flandriska ortnamnet Cambrais som var ett gammalt centrum för linvävning. Namnet finns också i det engelska cambric – med samma betydelse. Franska vävare kallades in från Flandern 1753 för att väva det fina linnet. De kom med hela sina familjer inklusive en katolsk präst och bosatte sig i Vadstena. Att vävarna var katoliker var ett stort problem för myndigheterna. Sverige hade nämligen inte religionsfrihet, katolska gudstjänster var förbjudna och det protestantiska prästerskapet protesterade. Arbetarna fördes in landet i smyg och till slut utverkade kungen ett undantag för dessa hantverkare så att de fick hålla gudstjänst i en av slottets salar. Ett gynnsamt ekonomiskt avtal slöts med vävarna med villkoret att de skulle ta svenska lärlingar och föra sina kunskaper vidare till dem. Kontraktet förnyades vart tredje tre år och de flesta vävarna återvände snart till Frankrike. Några stannade dock kvar vid fabriken som trots svårigheter fortsatte sin verksamhet. Mitten av 1760-talet innebar en ekonomisk kris i hela Europa och statsunderstöden till manufakturerna drogs in. På 1770-talet lades produktionen om till vävning av duktyger i linnedamast. Mönstren hade främst tyska förebilder, men det som gör produktionen speciell är att alla produkter försågs med en invävd märkning: Vadstena Fabrik + ett nummer som angav vilken vävstol duken vävts på. Fabriken lades ner 1843, men lärlingar utbildade vid fabriken höll traditionen med svensk damastvävning levande. Där den sista länken är Klässbols väveri i Värmland.

Källor:
Damastduktyg och verksamheten vid Vadstena fabrik 1753-1843, Ann-Sofie Topelius
Hemslöjd, Anna-Maja Nylén

 

 

"Till heder för den quinna som fint
och snällt kan spinna"
.

 

 


Tillbaka till Nyhetsbrevets första sida
» Klicka här

Tell a Friend about this
Newsletter!
Tipsa en vän om detta
nyhetsbrev!

Tell a friend how to find this Newsletter, mailform:
» click here
Tipsa en vän om detta Nyhetsbrev via formulär:
» klicka här


If you dont want any more editions of this Newsletter,
» click here
Om Du inte vill ha flera utgåvor av nyhetsbrevet,
» klicka här

Webb: www.durantextiles.com