Newsletter No. 3-08 (Jun. 2008)   Page 2 av 5 / Sidan 2 av 5. [back to page 1]
Arcive/Arkiv 2007: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]
Arcive/Arkiv 2008: [1] [2] [3]

Editors/Redaktion

This newsletter is written in order to spread experiences within the topic of historic textiles and reconstructions. Our ambition is to amuse you and stimulate interest in the 18th Century. Durán Textiles, who is mainly working with museum collections and Royal Castles, was founded in 2002 by CEO and production manager Laila Durán, with co-worker artist Torkel Henriksson who is doing the artworks and preparing the designs for production. Our production is done mostly in India supervised by Duran Textiles inspectors. 
- The articles are mainly written by Laila Durán but we also have help from colleagues and specialists from several museums and universities.  In the future this newsletter will be distributed four times a year and is free of charge. We hope you will enjoy our stories and offers and help us to spread the letter to friends and colleagues. Contact: www.durantextiles.com

Detta nyhetsbrev skrivs för att sprida erfarenheter inom ämnet rekonstruktioner av historiska textiler och 1700-talet. Ambitionen är att roa och stimulera intresset. Durán Textiles har varit verksamt sedan 2002 och arbetar med projekt för Kungliga Slott och museisamlingar i hela Skandinavien. Laila Durán är VD och projektledare, Torkel Henriksson arbetar med originalen och alla förlagor för tryck och väv. På plats i Indien, där de flesta av tygerna produceras, finns Durán Textiles egna inspektörer.
- Artiklarna skrivs huvudsakligen av Laila Durán men vi får även hjälp av kollegor och specialister från olika muséer och universitet.  Nyhetsbrevet kommer i fortsättningen att komma ut fyra gånger per år och är helt kostnadsfritt. Vi hoppas ni ska uppskatta våra artiklar och erbjudanden och även sprida informationen vidare till Era vänner. Kontakt: www.durantextiles.com


 

 

Maskeradbalen. 
Av Laila Durán.

Maskeraden är säkert en av de äldsta formerna av förfinad underhållning, och av alla fester är väl maskeraden utan tvekan den mest spännande. På 16- och 1700-talet var det franska hovet vid Versailles särskilt förtjust i maskeradbaler. Påkostade evenemang arrangerades i palatset flera gånger i veckan. Hovlivet var strikt formaliserat, men i förklädnad gavs en chans att undfly vardagens pressande plikter. Eftersom masken tillåter bäraren att anta en helt annan identitet, gav den en känsla av att i frihet vara en annan person.

När jag för några år sedan klädde en äkta prinsessa till en maskeradbal i Stockholm tittade hon på den fantastiska klänningen jag tagit fram till henne och sa: klänningen är så vacker, men jag har alltid drömt om att få klä ut mig till piga. Tyvärr kunde jag inte göra henne till viljes eftersom festen inleddes med galaföreställning på teatern, men jag skickade efter en pigklänning och lämnade den på hennes rum i fall att hon ville byta efter föreställningen.

I Europa associeras maskerader ofta med karnevalen i Venedig. Det italienska ordet “carnevale” betyder farväl till köttet, och syftar på inledningen av fyrtiodagarsfastan före Påsk. Karnevalen nämns första gången i skriftliga källor 1268 och var ett sätt för de styrande i Venedig att ge invånarna en stunds frihet att fly från lagar och strikt etikett. Herrskapet satte på sig en mask och bytte kläder med sitt tjänstefolk eller sina vänner. I förvirringen som följde blev allt tillåtet… Som man kan förstå blev detta omåttligt populärt och karnevalen var vid ett tillfälle sex månader lång. Senare reglerades detta till att omfatta endast tolv dagar.

De lagstiftande försökte reglera rumlarnas beteende och bruket att bära mask. 1608 utfärdades ett påbud att mask endast fick bäras på karnevalsdagar och vid officiella banketter, men 1776 stadgade en ny lag att varje kvinna som gick till teatern måste bära mask och cape. Eftersom masker blev en vardagsvara fick maskmakarna en speciell plats i samhället med egna skrån och egna lagar.

I Frankrike introducerade den italienskfödda drottning Katarina av Medici maskerader, eller masques, vid hovet. Dessa var egentligen invecklade danser där deltagarna uppträdde i kostym och mask. Katarina var själv mycket duktig på att dansa och ansträngde sig för att ge sitt hov danslektioner med dansmästare inkallade från Florens.

Av all franska drottningar kan ingen överkomma Marie Antoinette i mängden och slösaktigheten vid hennes maskerader. Som en älskare av mode, och ganska uttråkad, gick drottningen till sådana överdrifter för maskerade nöjen att hon beslutade att hålla två fester varje vecka varav den ena en maskerad. I boken “Queen of Fashion” skriver historikern Caroline Weber “för den första av dessa tillställningar lät hon sig inspireras av ett snöfall och valde temat “Norrmän och Lappar”. Utstyrda i påkostade fusk-skandinaviska dräkter, som de på drottningens befallning försetts med av Superintendant des Menus Plaisir (överhovmästaren för enklare nöjen) och hans stab, flockades hovfolket till festen som räckte långt in till gryningen”.

Efter detta beslutade sig Marie Antoinette att upprepa denna succé, varje vecka med nya teman för att fånga Versailleshovets uppmärksamhet. Caroline Weber beskriver att “Ibland fastställde Marie Antoinette en lockande enkel regel för de färger och tyger gästerna skulle bära, till exempel: vit taft med fladdrande tyll för damerna och blå sammet och vit väst med blå broderier för herrarna.

Som sömmerska och kostymmakare av idag kan jag föreställa mig de hektiska stunderna i ateljéerna hos dåtidens kostymskapare. Att få en order där inbjudan kräver att broderade sammetsvästar skulle bäras inom två eller tre dagar måste har varit mardrömslikt, även för en mästerskräddare med trettio eller fyrtio anställda. Särskilt när tiderna var svåra och en missnöjd kund skulle medföra stora konsekvenser om inte alla kostymer var färdiga i tid.

I England, var drottning Anne, maka till James I, speciellt förtjust i maskerader och omkring sitt hem vid Somerset House arrangerade hon många påkostade spektakel i början av 1600-talet. Det är dock en schweizisk greve vid namn John Heidegger som får äran av att ha gjort maskeradbalen till högsta mode i London. I sin bok “The Party Dress” skriver Alexandra Black “Han var en impresario, utnämnd som festivitetsmästare av kung George II. Han lanserade en serie fester för de välbärgade, där gästerna fick betala för att delta. Heideggers första maskerad refererades i detalj av the Weekly Journal den 15 februari, 1718”.

Nu blev maskerader öppna inte endast för aristokratin, utan alla som hade råd med en biljett kunde delta. Denna typ av underhållning hade mindre samband med överklasskultur utan liknade mera med den folkliga karnevalen, där beteendet var mer spontant och genomsyrat av en frihetskänsla. Frihet har alltid varit i centrum för maskeraden och verklighetsflykten är fortfarande en del av dess lockelse.

Lord Byron skriver:

And there are dresses splendid, but
Fantastical, /Masks of all times and nations,
Turks and Jews, / And harlequins and
Clowns, with feats gymnastical / Greeks,
Romans, Yankee-doodles, and Hindoos;

Källor:
“The Party Dress” av Alexandra Black.
“Queen of Fashion” avCaroline Weber
Lord Byron” Beppo: A Venetian Story”.
www.wilkipedia.com

 

 

En spektakulär Venetiansk maskeradkostym.

Målning av den italienska målaren Pietro Longhi (1700 - 1785).

”Il Ridotto”.
Detalj ur målning av Pietro Longhi.

Ur Sofia Coppolas film ”Marie Antoinette” med Kirsten Dunst i huvudrollen.

Par i Venetianska maskeraddräkter på St.Markusplaten.

Tillbaka till Nyhetsbrevets första sida
» Klicka här

Tell a Friend about this
Newsletter!
Tipsa en vän om detta
nyhetsbrev!

Tell a friend how to find this Newsletter, mailform:
» click here
Tipsa en vän om detta Nyhetsbrev via formulär:
» klicka här


If you dont want any more editions of this Newsletter,
» click here
Om Du inte vill ha flera utgåvor av nyhetsbrevet,
» klicka här

Webb: www.durantextiles.com