Robe à l’Anglaise - en engelsk klänning 
Av det tryckta sidenet Sippa från Duran Textiles AB har vi sytt upp en klänning i1780-tals modell. Det är en s.k. Robe à l’Anglaise med kjol i samma tyg. Livet har den karaktäristiska skärningen med smala paneler i ryggen som går ner i en djup snibb bak. Fram är livet djupt urringat och stängt med hyskor och hakar. Robens kjol är öppen fram och veckad med täta små veck mot livet. Ärmen är lång och smal och avslutas med uppvikta manschetter i violett taft, som är klänningens enda dekor förutom ett skärp med rosett i samma tyg. Kjolen i samma tyg är sydd av raka våder och veckad mot en midjelinning. Under kjolar och underkjolar bärs en cul postiche eller cul fausse (en falsk rumpa) en stoppad kudde som för ut kjolen bakåt. Spetsar från särken skymtar i dekolletaget och vid handleden, och en hårt benad korsett ger livets form och hållning. Till klänningen bärs en vit fischy av chiffong och en turbanliknade sidenhatt med plymer ovanpå den stora frisyren.
Under 1700-talet var det Frankrike som var ledande inom mode, men särskilt under århundradets senare del kom impulser från det engelska modet. En stil som uppfattades som informell och lantlig, lämpad för ett liv närmare naturen i Rosseau’s anda och för sport som ridning och promenad. Den engelska klänningen Robe à l’Anglaise blev motsatsen till den formella Robe à la Française, där ryggen består av tygvåder som faller från axlarna i djupa veck (i dräkthistorisk litteratur ofta kallade Watteau-veck) och som bars med pannier – styvkjolen med de breda höfterna. Från 1770-talet ersatte Robe à l’Anglaise och andra modeller Robe à la Française som modeplagg, men den senare dröjde länge kvar som hovdräkt. I anteckningar från den franska drottningen Marie Antoinettes garderob från 1782 nämns många robes à l’Anglais i färgerna violett, rosa och turkos. Bifogade tygprover visar flera smalrandiga tyger med satinränder som reproducerats av Durán Textiles AB som Viola stripe.
Tygprover från Marie Antionettes klänninger.
Livets skärning med de smala panelerna i ryggen har sitt ursprung i mantuan en klänningsmodell som hade nedsydda veck i ryggen. Klänningen var helskuren och livet fick sin form genom veck som var sydda utifrån mot ett foderliv. Robe à l’Anglaise representerar ett annat sätt att forma plaggen. Livet är avskuret från kjolen och format genom sömmar sydda från insidan. Den långa ärmen är skuren med varpriktningen och ränderna längs med armen, till skillnad från de äldre modellerna där ärmen var tagen på tvären och gav tvärrandiga ärmar. Skärningen med de smala formade styckena och kjolens mindre vidd passar för de småmönstrade och randiga tyger som blev moderna under 1780-talet.
Med inspiration från den engelska livsstilen och de nyklassiska formidealen fick klänningarna allt mindre dekoration under 1780-90 talet jämfört med rokokons överdåd av rysch, volanger, spetsar och band. Istället användes gärna spektakulära accessoarer som stora fischyer, skärp och förkläden. Klänningarna fick gärna maskulina detaljer som knappar, slag, manschetter och klockkedja. Krusiga frisyrer pryddes med turbaner och fjädrar och orientaliska prydnader. En mängd nya modeller lanserades av tryckta modemagasin som började spridas efter 1770. De fick fantasifulla namn som robe à la turque, robe à la levantine, robe à la circassienne ofta anspelande på teaterföreställningar eller orientens mystik.
Tryckta och målade sidentyger importerades från Indien och Kina och användes både till beklädnad och inredning. Originalet till Sippa är tryckt på bomull i Stockholm 1791. Mönstret imiterar ett vävt siden med canelléränder och broscherade små blommor. Det är ett typiskt exempel på 1780-talets nyklassiska stil som kallas gustaviansk stil i Sverige och Luis XVI i Frankrike. Randiga tyger och små stödda blommor ersatte rokokons buketter och girlanger.
Tygmönster, material, tillskärning, uppbyggnad och dekorationer samverkar här i en Robe a l’Anglais för att utrycka det sena 1700-talets ideal av ljusa lätta tyger, vertikala linjer, enkelhet och elegans. Fotografierna är tagna i den engelska parken vid Drottningholms slott utanför Stockholm av Laila Durán.
Text: Martin Ciszuk.
Källor:
The Cut of Women’s Clothes 1600-1930, Norah Waugh
20 000 Years of Fashion, François Boucher
Gazette des atours de Marie-Antoinette, Réunion des musées nationaux – Archives nationales
Eighteenth-Century French Fashions in Full Colour, ed. Stella Blum |
